”Förr i tiden” hade man husdjuren nära, skrev Fäi-Jaken på 1890-talet:
Ja, hynsi, de var u vanlit förr, att di var in ei stäu’u bei fålk. U um netnar så hadd di sin plass pa vagel yvar vidränggi.
Ja, de var rainlihait kantänke, när di gick pa gålve, u upp pa bore, u gärd sitt bihov där. U ei sänggar där hadd di sein raidar u värpede.