Då våren smyger sig på efter en lång och ibland tråkig vinter så leker livet igen. Att få uppleva ljuset som kommer smygande från dag till dag är berikande för kropp och själ. Hur "bläcku" kommer hit till ön och står på ett ben i den vårkalla åkern och huttrar. Hon letar partner och bygger sitt bo med omsorg. Hur trädens kala grenar sprudlar av sav och vilja att grönska. Den första blåsippan som strävar sig upp mot ljuset, och sedan bildar ett blått hav vid vägkanten. Allt känns så lätt, det gäller bara stanna upp lyssna på naturen "bara va".
Ja våren övergår ju i sommar och som pensionär på fagra Gotland får man göra som bysen, gömma sig för alla jäktande turister. Men alla ska vi nog tänka till, snart är du också pensionär en sönderstressad kropp tar lång tid att läka.
Som pensionär så kan man känna sig lite seg ibland, så ha förståelse för att kroppen varit med i 75 år då börjar kugghjulen kärva lite. Tyvärr så hjälper det inte att olja dem. Ibland kan jag känna som pensionär att vi inte har något värde, vi producerar ju inget. Men vi har jättemycket med erfarenhet, klokhet och kompetens. Våra kroppar orkar inte som förr, men för den skull så är inte hjärnan helt slut.
Livet har så mycket att ge, stanna av, se dig omkring, skicka ett leende ut i cyberrymden.
En positiv pensionärs betraktelse
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.