Mannen på bilden är en schweizisk affärsman. Han behöver kapital till ett jordbruksprojekt i Algeriet, som var en fransk koloni. Sålunda rider han i väg en varm sommardag för att uppsöka den franske kejsaren Napoleon den tredje, som befinner sig på gränsen mellan Italien och Österrike. I akt och mening att anhålla om lån eller äska pengar.
På vägen dit blir han vittne till följderna av slaget vid Solferino mellan Österrike och Frankrike. Året är 1859. Mannen heter Henri Dunant. Åsynen av 38 000 lik och sårade, skrikande och döende soldater i den gassande solen fick honom att tillsammans med närliggande invånare i en by organisera en civil räddningsinsats.
År 1870 skriver han följande brev under det fransk-tyska kriget till den dåvarande franska kejsarinnan:
”Ers Kungliga Höghet, tror ni inte att det skulle vara lämpligt att föreslå Preussens neutralisering av ett visst antal städer till vilka man skulle kunna sända de sårade. Dessa skulle därigenom befinna sig i skydd mot stridens förvecklingar. Befolkningen som vårdar dem skulle åtnjuta samma skydd som i dylika fall tillkommer diplomater.”
Begreppet ”neutralisera vissa städer” skulle få en central betydelse under andra världskriget då vissa städer förklarades som ”oförsvarad ort” (”öppen stad”) och erhöll ett speciellt skydd enligt folkrätten. Städer som Paris, Rotterdam och Rom.
Även om Henri Dunant var den förste som tilldelades Nobels fredspris 1901 så dog han ensam, utfattig och bortglömd på ett fattighus. Men embryot till den internationella Röda Korsrörelsen med cirka 100 miljoner medlemmar i 200 stater var fött.