Han behöver kapital till ett spektakulärt jordbruksprojekt i Algeriet, som var en fransk koloni. Mycket kapital.
Sålunda rider han i väg en varm sommardag för att uppsöka den franske kejsaren Napoleon den tredje, som befinner sig på gränsen mellan Italien och Österrike. I akt och mening att anhålla om lån eller äska pengar. I dag torde man väl kalla honom för en våghalsig riskkapitalist. På vägen dit tvingas han till ett avbräck.
”Avbräcket” består i att han blir vittne till följderna av slaget vid Solferino mellan Österrike och Frankrike. Året är 1859. Mannen heter Henri Dunant.
Avbräcket kommer att påverka honom själv, miljoner och åter miljoner människor på ett avgörande sätt. Åsynen av 38 000 lik och sårade, skrikande och döende soldater i den gassande solen fick honom att organisera tillsammans med närliggande invånare i en by inte långt från Gardasjön en form av civil räddningsinsats.
År 1870 skriver han följande brev under det fransk-tyska kriget till den dåvarande franska kejsarinnan:
” Ers Kungliga Höghet, tror ni inte att det skulle vara lämpligt att föreslå Preussens neutralisering av ett visst antal städer till vilka man skulle kunna sända de sårade. Dessa skulle därigenom befinna sig i skydd mot stridens förvecklingar. Befolkningen som vårdar dem skulle åtnjuta samma skydd som i dylika fall tillkommer diplomater.”
Vad Henri Dunant inte kunde veta var att begreppet ”neutralisera vissa städer” skulle få en central betydelse under andra världskriget då vissa städer förklarades som ”oförsvarad ort” (”öppen stad”) och erhöll ett speciellt skydd enligt folkrätten. Till dessa städer räknades Paris, Rotterdam och Rom.
Måhända är det ett naivt och långsökt resonemang men man kan spekulera i om Dresden i Tyskland förklarats, med sina konstskatter och kulturklenoder samt av Alfred Nobel ansågs som Europas vackraste stad, som oförsvarad ort och därigenom kanske undgått de fasansfulla brandbombningarna under krigets slutskede i februari 1945. Sådana områdesbombningar var då folkrättsligt tvivelaktiga och är i dag förbjudna enligt internationell lag.
Även om Henri Dunant tilldelades som den förste Nobels fredspris 1901, (låt vara tillsammans med en annan person), trots fredsrörelsens protester, dog han ensam, utfattig och bortglömd på ett fattighus. Men embryot till den internationella Röda Korsrörelsen med cirka 100 miljoner medlemmar i 200 stater var fött. Som en gest åt Henri Dunant antog man den schweiziska flaggan som logotyp men med omvända färger.
Resten är historia.