Ensam är inte stark, särskilt inte nu

Regionens medarbetare talar inte med facket för att undvika problem.

Det finns skäl till att brister i arbetsmiljön inte påtalas.

Det finns skäl till att brister i arbetsmiljön inte påtalas.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Insändare2020-12-15 19:57
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I GA 12 december publicerades en intervju med socialdirektör Marica Gardell. I ingressen kan vi läsa ett citat av Marica Gardell: ”Vi borde förstått mer kring medarbetares oro och rädsla”. 
Att "förstå" något är en del i kugghjulet; att konkret handla och vidta åtgärder är ytterligare en del. Om inte den viktigaste.
En världsomfattande pandemi pågår. Att den i ett tidigt skede påverkat oss ALLA med rädsla och oro, kan inte ha undgått någon.


I artikeln återberättas att medarbetare inte vågat prata med facket om rådande arbetssituation i samband med utbrott av coronavirus på, i artikeln nämnda, Tingsbrogården.
Marica Gardell, citat, "tror att man blandat ihop det med patientsekretessen och att det funnits en osäkerhet kring vad man får säga och inte."
Det tror inte jag. Medarbetare är kunniga medarbetare.
Dels används ett avvikelsesystem inom samtliga verksamheter för att dokumentera arbetsmiljöbrister, dels skriver anställda på en bindande tystnadsplikt.
En anledning till att medarbetare valt att inte prata om sin arbetssituation med facket, grundar sig troligtvis i osäkerhet om vilken reaktion och eventuella följder det skulle kunna leda till. 


Medarbetare uppger att de känt sig "ensamma och bortglömda". Det visar på en tydligt upplevd kommunikationsbrist med bland annat beslutsfattare inom socialförvaltningen.
Vidare menar Marica Gardell, citat: "det är naturligt att känna sig ensam när man är van vid att klara sitt uppdrag och plötsligt blir det övermäktigt". 
Här väljer Marica Gardell att lägga över ansvaret på sina anställda, här medarbetare på Tingsbrogården, för uppkommen situation av coronavirus och dess konsekvenser för boendet.
Så tolkar jag det.
Att uppdraget blev ”övermäktigt", beror förstås INTE på medarbetares oförmåga att klara "sitt uppdrag". Det beror på, menar jag, en bristande förmåga att leda och fördela sitt uppdrag utifrån socialförvaltningens roll och ansvar gentemot invånare. Här ingår att förmedla kunskap om pandemins art, vidta skyddsåtgärder, öppna dialog med medarbetarna vilka är de som kan identifiera verksamhetens aktuella behov och bidra med lösningsinriktade insatser. 
 

Region Gotland behöver fortsatt värna om sina medarbetare, vilka dygnet runt arbetar för att skydda och ta hand om brukare och boende runtom ön, inom hemtjänst och särskilda boenden.
Arbetsmiljö, löneläge, arbetstider, personaltäthet, utbildning, attraktionsvärde är ytterligare delar att sätta i rullning för att få Region Gotlands kugghjul att gå i rätt riktning.