En stat definieras enligt folkrätten och statsvetenskapen samt i princip av FN-stadgan av tre kriterier enligt den så kallade suveränitetsprincipen.
– Ett territorium
– En befolkning
– En regering
Storleken på territoriet spelar ingen roll i sammanhanget. Territoriet kan vara hur litet som helst, exempelvis ögruppen arkipelagen Maldiverna i Indiska Oceanen och Vatikanstaten. Maldiverna utgör cirka tio procent av Gotlands yta. Territoriet ska vara begränsat på något sätt.
Befolkningen ska vara permanent och inte bara bestå av nomader. Regeringen ska utöva en administrativ och effektiv kontroll över territoriet och stå för en inre stabilitet av området.
Vidare ska den nya staten inte vara ett verk av utomstående aktörer och inta en oberoende ställning till omvärlden. På 1960-talet var exempelvis utbrytarstaten Katanga ett försök av utländska gruvintressen (belgiska) att åstadkomma en självständig stat.
När staten Israel bildades 1948 skedde det i och för sig mot icke klart angränsade områden. Det förtjänar nämnas i sammanhanget att Sverige och det kommunistiska Sovjet var bland de första att erkänna Israel som stat.
Suveränitetsprincipen innebär vidare att staterna ses som självständiga, likställda och suveräna i förhållande till varandra. Det framgår av artikel 2(1) i FN-stadgan där det heter:
”Organisationen grundar sig på principen om samtliga medlemmars likställdhet.”
Beslutet av president Putin och Ryssland (eller någon annan för den delen) att erkänna de självutnämnda så kallade folkrepublikerna Luhansk och Donetsk uppfyller i dagsläget vid en samlad bedömning inte kraven på att uppnå status som en autonom stat enligt den internationella rätten.