Slipskårestenen låg i kanten av ån delvis synlig i strandbrinken. Under tidernas lopp hade lager på lager med svämsand avlagrats vid otaliga översvämningar. Ån måste ha befunnit sig längre från stenen tidigare eftersom avsättningen av svämsand måste ha skett i lugnt vatten i översvämningsområdet en bit från ån.
På landsidan av stenen och på 2,5 dm under dess topp hittades ett tunt lager som helt skilde sig från lagren av svämsand. Det visade sig innehålla kristaller från stenen och utgjordes alltså av material (slipmjöl) som slipats bort när slipskårorna gjordes. Marknivån låg cirka en meter högre än lagret med slipmjöl. Jag räknar med 2 dm torv och då blir det 8 dm med svämsand som under tidernas lopp överlagrat lagret med slipmjöl. En stratigrafisk bedömning ger åldern 4000–5000 år eller yngre stenålder.
Jag hittade ett par träbitar lite högre upp och som bevarats i den fuktiga miljön. En låg 2 dm upp. Jag behöver få medel till en C-14-datering för då kan åldersbestämningen bli betydligt säkrare. Då kan jag jämföra 2 dm med svämsand mellan slipmjölslagret och träbiten med 6 dm svämsand över träbiten.
Jag besökte också Frankrike för att studera slipskårorna där med resebidrag från Uppsala Universitet. Där såg jag en stenkammargrav där ett takblock hade slipskåror på undersidan. Skeletten i graven hade daterats till ca 2100–2500 f.Kr. men slipskårorna var förstås äldre, hur mycket är svårt att säga. I Frankrike dateras slipskårorna till yngre stenålder.
Jag läste också forskarrapporter från Afrika, Australien och Frankrike om slipskårorna där. Ingenstans verkar man veta vad de använts till. Man gissar på tillverkning av föremål eller någon form av kult. Slipning för hand är uteslutet som ett experiment i Afrika visade eftersom de långa parallella räfflorna bara kan ha uppkommit med en fast upphängning och styrning av slipföremålet (pendel). Och försök med slipning för hand utplånade räfflorna.
Det finns en hel del gotländska slipskåror som påbörjats på kanten av en annan och i en annan vinkel. Det visar att riktningen är viktig, annars hade man fortsatt att slipa den äldre djupare. Slutsatsen är att det är själva slipskåran som är det viktiga och att det handlar om en kult.