Enligt en ny rapport från Livsmedelsverket kommer livsmedelsbutikerna sannolikt vara tömda på livsmedel inom några dagar om ett tranportstopp inträffar. Så pass beroende är vi av fastlandet.
En ö som fungerat självständigt i århundraden, långt ute i Östersjön, skulle inte längre klara sig på egen hand i vårt moderna samhälle.
Vi har byggt upp en sårbarhet och svaret från vissa håll är att satsa på turism. Att locka hit köpstarka semesterfirare som kan bo, äta, konsumera och investera i fastigheter.
Vissa av oss vill att vi lägger ner vår energi och företagsamhet på att tillmötesgå den efterfrågan, så att vi får pengar och kan köpa det vi behöver från fastlandet, sälja ut de mest attraktiva strandremsorna. Till och med sälja bort delar av själva ön, bryta upp sten och skeppa bort.
Många bönder har det svårt i dag, trots att vi inte har mat så vi klarar oss på egen hand. Många väljer att avveckla sitt lantbruk för att istället lägga ner energin på något annat. Vad sägs om ett litet hotell, en trattoria, en tuk-tuk firma, en liten vagn som säljer falafel och spunnet socker, ett litet pariserhjul i hamnen, kanske?
Hur självständiga kommer våra barn och barnbarn att vara i framtiden, om de över huvud taget väljer att bo kvar?
En framtid som enligt många prognoser, om vi fortsätter på den inslagna vägen, innebär vattenbrist, problem med elförsörjning, ökat beroende av leveranser från fastlandet, inskränkningar i strandskydd och exploatering av våra unika kuster och ett totalt beroende av det ständiga tillflödet av turister som den grundläggande möjligheten till försörjning.
Politiska beslut styr den här utvecklingen. Vilken väg väljer vi att ta? Självständighet eller beroende?