När vi var på morgonpromenad med hunden häromdagen träffade vi på en annan hundägare som vi brukar samtala med. De hade bestämt sig för att flytta ifrån ön. En bidragande orsak var färjepriserna. Jag förstår dem.
Att bo på Gotland har mer eller mindre utvecklats till isolering från övriga Sverige. Vi kan inte röra oss. Våra barn, släkt och vänner kan inte komma och hälsa på oss.
Det är ett hån mot oss som bor här:
– att vd då går ut i media och vill att vi ska vara tysta om hur dyra priserna är.
– att släppa billiga biljetter lite hipp som happ för avgångar som är omöjliga att pricka in för oss som måste resa inom en viss tidsram.
– att ta 15-20 procent i avgift för ombokningsbar biljett.
– att priset för olika pendlarkort för oss som är folkbokförda på Gotland bara är 1/6-del lägre än för de som är skrivna på fastlandet.
Tror inte jag är ensam om att må direkt dåligt av Destination Gotlands hutlösa priser. Känslan av att vara utnyttjad och isolerad är tryckande obehaglig.
Dessutom är bokningstjänsten urusel. Varenda gång jag ska boka en biljett får jag ont i magen.