I tider när många har svårt med ekonomin kom jag att tänka på en tidningsartikel som jag läste för en del år sedan.
Artikeln var en intervju med kvinna som skulle fylla 90 år. Hon hette Lina Gustavsson och titulerades som den "sista statarekvinnan på Gotland". Hon hade arbetat hela sitt liv på en på en gård som hette Fredriksborg i Rone myr.
Hon berättade för intervjuaren att hon tyckte att livet hade varit ganska bra, just ingenting att beklaga sig över. Men någon orättvisa har du väl upplevt sa intervjuaren. "Jo, en gång skällde rättaren på mig men då talte jag om för honom hur saker och ting förhöll sig, då tog han av sig hatten och bugade sig och sa, du har så rätt mor Lina".
Jag minns henne där hon stod i stigen till vattenpumpen som hon hade trampat med en mjölkkruka och ville ha lite mjölk. Jag kan inte minnas att min far tog något betalt för mjölken. Den var gratis även till flocken av igelkottar. Jag kan endast fantisera vad hon med sina livserfarenheter skulle säga om dagens samhälle.