Ibland är det någon som kan både skriva gutamål och läsa det så att man hör språkmelodin och de hårda konsonanterna. Som revyräven Roland Olsson i Vamlingbo, första pris i Gutamålsgillets skrivtävling 2015, när han beskrev sin ungdoms dansövningar; CUF handlade mer om dans än om politik på den tiden.
Pa dagar gick man ei akan u skjauthackede, framåt, bakåt, framåt, framåt, bak. Pa kvälldar gick man pa danskurs u gärd pa sam veis, framåt, bakåt, framåt, framåt, bak.
Nå är de imellarteid så att de är stäur skillnad millum skjauthackningg u dans, sägd danslärarinnu när ha sag pa mi.
I dansen gällde det att föra en flicka av kött och blod inte ett hårt redskap.
Men så en kväll gick det bättre.
”Töisi sum ja danst me sägd bäst sum de var:
- Däu är fantastisk pa u dans tango.
- Tyckar däu de, sägd ja u snod runt ett hailt varv extra.
- Jo, sägd töisi, de är bär synd att de är foxtrot di spelar just nå.