”Sverige accepterar Natos inställning till säkerhet och försvar, vilket inkluderar den avgörande roll som kärnvapen spelar, och har för avsikt att delta fullt ut i planeringsprocessen för Natos militära struktur och kollektiva försvar, samt är berett att sätta in styrkor och förmågor för alla alliansens uppdrag.”
Detta kan man läsa i ”Letter of intent”! Brevet som den socialdemokratiske utrikesministern Ann Linde överlämnade till Natos Jens Stoltenberg.
Nu ser vi, svart på vitt, vad alla högtravande ord om att Sverige ska vara en röst för kärnvapennedrustning, en röst för det förtryckta (även i Turkiet), en röst för fred och solidarisk utveckling verkligen betyder. Intet! Pyttsan – där for det sista hoppet! Vi vet hur Nato försvar de sina. Se på Afghanistan, Jemen, Libyen, Irak och så vidare. Där tycker Ann Linde att vi ska vara med i ”planeringsprocessen”?
I dag är vi inte fria att ta våra egna beslut längre. Förtryckarländer talar om för svenska sossar vilka turkiska sossar som ska utlämnas! Nato talar om för Sverige vilka åsikter och beslut man ska ta i försvars- och kärnvapenfrågorna. Antingen är man fri eller ofri. Något mellanting finns inte!
Man tar sig för pannan – de vill att man röstar på dem också! Så oförskämt!
Jag minns Cornelis undran;
”Jag bara undrar när det gäller
när på allvar sirenen går
finns det då skyddsrumsplatser, eller
råder det brist på dem i år?
Måste man stå i skyddsrums kö
och bli mobbad?-Tack och adjö!
Är det bara jag som ännu saknar reservation
eller är vi flera som sjunger så här i sorgsen ton?”
(Cornelis Vreeswijk, enligt Jan Malmborgs bok Trubbel sid. 378)