Den moderna folkbildningens historia börjar på 1800-talet. Genom studieförbunden och folkhögskolorna tillhör folkbildningen demokratins infrastruktur och är demokratins omistliga ”drivbänk”.
Årligen deltar mer än en miljon människor över hela landet i Studieförbundens och Folkhögskolornas verksamhet och samverkan sker med tusentals organisationer i civilsamhället.
Då Tidöpartierna ifrågasätter folkbildningen är det en del av dess omtalade ”paradigmskifte” och i det här fallet innebär det att man medvetet fjärmar sig från vårt så självklara ”Norden ”– demokrati, öppenhet och tillit och i stället allierar sig med Polens och Ungerns högerpopulism.
”Fritt och frivilligt” och ” demokratisk fostran ” är centrala begrepp hos Studieförbunden och hos Folkhögskolorna. De formulerades under 1940-talet i samband med framväxten av totalitära rörelser. I dag ser vi samma tendenser hemma och ute i Europa MEN ändå ifrågasätter Tidöpartierna studieförbunden och Folkhögskolorna när vi istället borde satsa på dem!
Jag hoppas att civilsamhället med hela folkbildningen är starkare än Tidöpartierna med sina illavarslande hotelser… annars är det illa!