Den kanadensiske FN-generalen Roméo Dallara, som sedermera blev senator, var chef för UNAMIR, (FN: s fredsbevarande operation i Rwanda 1994) och den ende på högre befälsnivå, som på allvar försökte förhindra hutuextremisternas folkmord på etniska tutsier i Rwandas huvudstad Kigali men hindrades att utöva FN mandatet.
Hans förband om cirka en brigads storlek förbjöds uttryckligen att intervenera. 800 000 människor slaktades, styckades och hackades ihjäl med machetes och högafflar på 100 dagar samt slängdes i bästa fall i ett antal massgravar eller bara dumpades i sjöar, åar och diken i detta vidriga folkmord. 40 000 lik vräktes i Victoriasjön, som blev hårt nedsmutsad.
I sin förtvivlan över att inte få komma till undsättning bröt Roméo Dallaire samman, blev djupt deprimerad samt försökte ta sitt liv. Han redogör för sina desillusionerade upplevelser i sin bok: ”Shake hands with the devil”.
Folkmord är en juridisk term som 1948 av FN på initiativ av en outtröttlig polsk jurist, Raphael Lemkin, infördes under Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget för att definiera nazisternas illdåd och, som tillsammans med händelserna i Rwanda samt massakern i Bosniens huvudstad Srebrenica ungefär vid samma tidpunkt, användes för första gången. Folkmord definieras som – enkelt uttryckt – förnekandet av hela folkgruppers rätt att existera oavsett antal. Forskningen visar att 200 000 civila fick sätta livet till i Bosnien.
Till gruppen folkmord räknas också utrotandet av 1,5 miljoner olika armeniska minoriteter, armenier, syrier, assyrier, greker, kaldéer, kristna i dåvarande Osmanska (Ottomanska) riket 1915–1923; nuvarande Turkiet. Intressant ur svensk synvinkel är att före detta statsministern Hjalmar Branting (S), redan revolutionsåret 1917 använde termen folkmord vid ett opinionsmöte i Stockholm då han betecknade massakern, som ett ”organiserat och systematiskt folkmord”.
Händelserna i Rwanda och Bosnien bidrog starkt till ICC (Internationella brottmålsdomstolen) med säte i Haag tillkomst 2002.
Flertalet stater har implementerat FN:s internationellrättsliga definition av folkmord och infört den i sin nationella lagstiftning. Så även Sverige. Enär USA och Frankrike har erkänt blodbadet på armeniska minoriteter som ett folkmord och Tyskland har tagit på sig sitt ansvar lär fler stater följa efter. Sverige (regeringen) har inte anslutit sig till den tolkningen av diplomatiska och statsrättsliga skäl. Jag kan förstå det.
Men ibland måste man kalla en spade för en spade.