Det föranleder mig att räta ut en del missförstånd som verkar ligga till grund för Erfors upprördhet.
För det är ju alldeles sant att det ytterst är jag i egenskap av ordförande som är ansvarig arbetsgivare. Det som dock är centralt är att det är Sveriges kommuner och regioner (SKR) som tecknar den så kallade huvudöverenskommelsen (HÖK) med Vårdförbundet. Det är så förhandlingsordningen ser ut i Sverige. Det finns för SKR:s räkning utsedda förhandlare och likaledes för Vårdförbundet.
Det står den tidigare ledarskribenten Erfors fritt att anse mitt svar som arrogant. Men hur skulle det se ut om 21 nämndordföringar runt om i landet, utan direkt koppling till de pågående förhandlingarna, sprang runt under en konflikt och recenserade arbetet, förslagen och kraven hos dem som är satta att förhandla ny huvudöverenskommelse?
Jag tror det vore dåligt för processen och det slutliga avtalet. Jag ser inget skäl till att inte under pågående konflikt sitta still i båten och invänta vad som förhoppningsvis blir ett bra utfall för alla inblandade.
Socialdemokraterna på Gotlands riktning för sjukvården är klar och jag har återkommande i intervjuer och på krönikeplats förhoppningsvis gjort tydligt varför Gotland behöver kompensation för vårt ö-läge och den relativt lilla befolkningen och de svårigheter den kombinationen innebär för att bedriva akutsjukvård och förlossningsvård på Gotland.
Jag har också gjort klart att det för oss är en moralisk orimlighet att gotlänningarna ensamma ska stå för denna merkostnad eller att man skulle behöva acceptera en väsentligt sämre sjukvård än i resten av landet.
Om det varit oklart för någon säger jag det igen. Gotland behöver ges rimliga ekonomiska och organisatoriska förutsättningar för att klara uppdraget att vara huvudman för sjukvården. I dag balanseras merkostnaderna i sjukvården genom det primärkommunala uppdraget och det är en fråga som endast regering och riksdag kan lösa ut.