Regionens utbildnings- och arbetslivsförvaltning har sedan förslagen från 2020 velat lägga ner skolor i bland annat Eskelhem, men blev då nedröstade. Nu är vi igång igen. Regionen har på några år gått från plusresultat i hundramiljonerklassen till lika stort minusresultat. En tillfällig lågkonjunktur används för att åter aktivera nedmonteringen av välfärden, dvs färre skolenheter med större barngrupper. Detta sker samtidigt som regeringen gav Gotland ett anslag på närmare 12 miljoner riktade till kompetenshöjning och minskning av barngrupper.
Det gäller tydligen att passa på innan minus blir plus. Avdelningschef Lena Gustavsson skrev fram ett underlag till politiken om nedläggningen så snabbt att barnkonventionen, de anställdas kunnande och erfarenheter samt barnens tankar och väl verkar ha glömts bort.
I beslutsunderlaget till politikerna lyfts ingen forskning, tidigare erfarenheter eller lösningar fram, och inget nämns om hur barnen ska få en rimlig barnomsorg om skolan läggs ner. För vissa familjer ökar restiden med 40 minuter per dag, och vistelsetiderna förlängs med flera timmar i veckan. Föräldrar tvingas gå ner i arbetstid.
En annan tolkning är att politiken inte budgeterar tillräckligt för att driva skolorna. Har skolcheferna fått ett omöjligt uppdrag? Det kan man fråga sig, särskilt sedan grundskolechefen meddelat sin avgång. Skolforskaren Manni beskrev nyligen att de enda fördelarna med större förskoleenheter är ekonomiska. Pedagogiskt sett finns inga belägg för att det gynnar barnen. Därtill, om politiken tvingar fler till städerna och exploaterar ytterligare grönområden, sker det på bekostnad av människors miljö och välbefinnande. Slutligen menar forskaren att beslut av denna typ borde fattas på högre nivå, där olika samhällsintressen vägs mot varandra. Först då syns de verkliga konsekvenserna för hela samhället.
Torsten Flemming berättade på “92 möjligheter” att Gotland erbjuder valfrihet mellan stora skolor i stan och mindre på landet. Barnen här blir lyssnade på, tränar på att delta i samhällsdebatten och skolan har ett tydligt demokratiuppdrag. Men om vi slutar lyssna på barnen, hamnar vi i det vi inte vill – ett delat samhälle.
Vem vill satsa på en levande landsbygd? Vem tar barns hälsa, utbildning och utveckling på allvar?
Föregångsskolor rensas raskt i lågkonjunkturens namn
För vissa familjer ökar restiden med 40 minuter per dag, och vistelsetiderna förlängs med flera timmar i veckan.
Skola värd att existera.
Foto: Föräldraföreningen vid Eskelhem förskola och skola
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.