Avsikterna hade formulerats långt tidigare. Ord som lade grunden för utpekandet, isoleringen, förföljelsen och folkmordet. Redan i sin bok ”Mein Kampf” på 1920-talet likställde nazistledaren Adolf Hitler judarna med ”baciller” och ”insekter” som förgiftade och hotade hela den västerländska civilisationen. Judarna måste utrotas.
Förra veckan var det 80 år sedan Wannseekonferensen hölls utanför Berlin då tyska ledare drog upp riktlinjerna för hur massmordet på Europas judiska befolkning skulle organiseras. Alla judar skulle elimineras, men först skulle de i arbetsför ålder arbeta sig till döds. De alltför unga eller alltför gamla skulle förintas direkt vid ankomst till förintelselägren.
I sin senaste bok “The Law of Blood” förklarar den franske historikern Johann Chapoutot hur den nazistiska ideologin kunde attrahera vanliga tyskar; småföretagare, hantverkare, militärer och husmödrar. Och hur en så stor andel medborgare i en modern nation kunde acceptera ett samhälle som med uppenbar grymhet mördade miljontals människor i rasutopins namn.
Till en början tonade dock naziregimen ned det rasistiska och våldsamma innehållet i den nazistiska ideologin. De första åren erbjöds tyskarna gemenskap, arbete och trygghet, i en tidigare så osäker och kaosartad tid.
Men successivt förstärktes det rasistiska förtrycket. Regimen underströk att det tyska folket och kulturen var under attack. Innan det var för sent måste ”dom andra” avlägsnas.
Nazisternas mål var att skapa ett ”ariskt” homogent och harmoniskt drömsamhälle. Gradvis flyttades gränsen för vad som tidigare var acceptabelt. De ”mindervärdiga” medborgarna som föll utanför normen – politiska motståndare, funktionsnedsatta, homosexuella, romer och judar – måste rensas ut.
Med propagandans hjälp demoniserades den judiska befolkningen. Vänner, skolkamrater, grannar och arbetskamrater försköts. Till sist framstod judar som fiender som måste förföljas. Steget var sedan inte långt till ett folkmord.
Förintelsen är ett av mänsklighetens mörkaste kapitel. Trots konsekvenserna verkar vi inte ha lärt oss och varningssignaler hörs allt oftare. Runt om i Europa är antidemokratiska krafter på frammarsch och fakta om Förintelsen förnekas och förvrängs.
På Förintelsens minnesdag den 27 januari samlas vi för att minnas och hedra alla de miljontals människor som mördades. Judar, romer, homosexuella, funktionsnedsatta och andra grupper.
Minnesdagen är ett viktigt tillfälle att påminna oss om vad som kan ske i ett samhälle, när medmänsklighet och samhörighet försvinner.