Du kanske inte vill veta att din mormor inte får komma på toaletten mer än en gång per dygn för att vi är kort om folk? Du kanske inte vill veta att din mormor blir sittande i köket från frukost till lunch för att vi inte hinner med att hjälpa henne från bordet och långt ifrån hinner erbjuda henne en meningsfull vardag? Jag fattar att det är hemskt att höra, men där är vi nu. Det är den äldrevården som Region Gotland bedriver idag.
Vår arbetsmiljö har steg för steg försämrats. Att varken våra eller Kommunals påtalanden eller rop på hjälp når fram till arbetsgivare och politiker är något vi tyvärr fått vänja oss vid. Vi har slagit knut på oss själva. Vi har jobbat över, gått in extra, vi har alldeles för många arbetsuppgifter på våra axlar än vad vi någonsin kan hinna med. Vi blir sjuka, vi går sönder och vi har börjat ge upp.
Att uppleva en otillräcklighet varje dag man går till jobbet är fruktansvärt. När både jag och min närmaste kollega med gemensamt över 40 år i branschen och specialistutbildningar i ryggen, båda har ångest över att gå till jobbet för att den vården vi kan ge inte är en vård vi kan stå bakom, då har det gått långt. Så långt att jag innerligt hoppas att just din mormor hinner gå bort innan hon kommer till oss. För vi kan inte ge henne ett värdigt slut. Jag är ledsen för det.
Vi är kompetenta, kunniga, erfarna och otroligt duktiga medarbetare som brinner för vårt yrke och framförallt för de vi vårdar. Vi behöver få jobba under trygga och säkra arbetsförhållanden. Vi behöver få ha en säkrad grundbemanning på golvet, och vi behöver bli än fler. Att höja statusen på vårt yrke är inte något vi klarar av själva. Arbetsgivare och politiker behöver lyfta oss!
Du är varmt välkommen ut på golvet, för att se vad det är du beslutar om Håkan Ericsson, och ta för all del med dig Marit Lindgren och Roger Nilsson med. Jag skulle vilja se er ha samma arbetsförhållanden dag ut och dag in, år efter år. För jag är ledsen men jag är rätt säker på att ni inte skulle palla.
Ge oss det vi förtjänar. Och ge våra och Era äldre möjligheten till den värdighet de förtjänar på ålderns höst. De beslut ni tar påverkar min arbetsmiljö men viktigast av allt är att de påverkar de äldres liv. Kom ihåg det!