Bilen, Wera, det är friheten. Sa Thure Larsson, ordförande i tekniska nämnden, när jag försökte tala illa om Bilen. I dag, 2 april, så det är inget aprilskämt, skriver båda våra ledarskribenter om kollektivtrafiken, den som alla tror på men ingen vill använda. Tveksamheten skiner igenom alltför väl.
Tekniska nämnden har verkligen försökt, jag vet, för jag var med. Vi gjorde den där djupanalysen som Erik Fransson efterlyser, för en del år sen. Frågade både gotlänningar och besökande om hur de vill ha kollektivtrafiken. Det jag minns är att 30 procent sa att ingenting skulle få dem att använda den i stället för bilen. En dag med gratis buss gjorde förstås att några glada kvinnor tog bussen för en extra tur till Visby.
Så drev Tommy Gardell som ordförande igenom Bussiga kortet, gratis buss för barn och ungdomar. Alla i skolålder som bor på landet har ju busskort, så det var för Visby. Bussarna fylldes med svärmar av skolbarn som åkte buss för ro skull. Stökig och otrevlig miljö för vuxna som ibland inte kom med för bussen var full. Och jag fick lämna tekniska nämnden för jag talade emot den idén.
Nej, ingenting slår den egna bilen för frihet, bekvämlighet, om du så bara ska till postlådan 50 meter bort. Säger jag som brukar hävda att de allra flesta i Visby kan cykla för de flesta ärenden, eller till jobbet. Det är bäst för både hälsan, miljön, plånboken och klimatet.
Kollektivtrafiken fortsätter att vara för dem som av någon anledning inte kan ta bilen. Men de är rätt få. Här hjälper inga morötter. Det enda vore att göra bilkörande så dyrt att folk i allmänhet faktiskt inte har råd. Diskriminering! Ojämlikhet! Förmynderi! Vilket parti skulle tala för det ett valår?