Det finns fortfarande fotgängare men de nämns sällan när man talar om trafiken, men vi finns.
Visby ska bygga ut cykelvägar det är säkert bra. Men fotgängare får allt mindre plats. Med delade gång- och cykelvägar är vi alltmer undanträngda.
Det fanns ett talesätt att "rädda sig upp på trottoaren" för där var man säker från både cyklister och motorfordon. Det gäller inte längre. Har man tur har man ett dike att hoppa ner i när de nya cykelvarianterna, framför allt dessa elsparkcyklar och elcyklar forsar fram ofta ljudlöst.
Om de tutar är ett par decimeter bort och då hinner man inget göra. För sakta in verkar vara helt omöjligt då kan man ju förlora några minuter.
Enligt en del av dessa stressade cyklister tävlar de med sig själva om att komma fram ännu fortare till jobbet. Därför kan de ej sakta ner under race.
Det är så vanligt med delade cykel- och gångbanor så det cyklas även där det är enbart gångbanor. Påpekar man att det endast är för fotgängare tror de att man är helt korkad för cykla måste man få göra var man vill.
Vi fotgängare finns i många kategorier, vuxen med småbarn i handen, förälder med barnvagn, vuxen med hund, barn med hund (extra varning), gammal person kanske ostadig eller lite glömsk, rörelsehindrad med rollator eller annat hjälpmedel, döva personer och blinda med käpp.
Alla har vi något gemensamt, vi är inte snabbare än en elsparkcykel och går kanske inte i en helt rak bana detta på grund av ovanstående orsaker. Men vi har ändå rätt att gå i trafiken.
Så sakta in och fram för fler gångbanor utan cykelvarianter.