När jag går på gångbanorna i Visby lever jag farligt, ty cyklister i alla åldrar tycks ta för givet att det är deras cykelväg som jag går på.
Nu menar jag inte de gemensamma gång- och cykelbanorna, utan de vanliga ”trottoarerna” där barn upp till 8 års ålder får cykla, äldre cyklister är där hänvisade till gatan. Det är bara att hoppa undan, om en hinner att se dem, ibland kommer de ju smygande bakifrån.
När jag kommer till övergångsställena är det ofta vänliga, uppmärksamma och laglydiga bilister som saktar in eller stannar till så att jag kan få gå över. Tack! Men det finns undantag. Ett särskilt farligt ställe är vid korsningen Norra Hansegatan-Brömsebroväg. Där har jag flera bekanta som varit nära att mista livet när ouppmärksamma, nonchalanta och olämpliga bilförare bara struntar i lag och rätt.
I dag var det en budbilsfirmabil med en kvinna med solglasögon bakom ratten som försökte köra över tårna på mig. Det är bara att kasta sig bakåt. Kanske ändå ett vällevnadsproblem, ännu är det ingen som skjuter efter en, det får man minnas att vara glad för, eller hur?