”Är Tysklands kapitulation något att fira”, undrar direktören och nazisten i TV-serien ”Vår tid är nu”.
”Naturligtvis inte”, svarar källarmästaren, som är ett under av anpasslighet.
”Vår tid är nu” börjar vid freden efter andra världskriget. Där andas optimism som framkallar känslor av olika slag hos tittarna. Hos mig väcker serien beklämning. Känslan av svikna förhoppningar är så överväldigande. Nu har vi lärt oss, framtiden ser ljus ut.
Framtiden blev inte alls så ljus som man hoppades. Tvärtom, i dag lever vi i en tid med värderingar som påminner om den svarta tiden före andra världskrigets utbrott med nazistsympatier och en väldigt böjlig ryggrad.
Regleringar och tvång så långt ögat nådde, påstås det om folkhemmet.
Vad ska man då säga om dagens samhälle?
Övervakningskameror, visitationszoner, anonyma vittnen, överfulla fängelser, hårdare straff, utvisningar av än den ena och än den andra, ordning på immigrationen, ordning på migrationen, ordning och reda hit och dit, avlyssning, anonyma vittnen, internering av kriminella tillsammans med unga med problem. För att inte tala om vandel, där det inte finns några gråzoner.
Vårt inre ”kabinett” upprörs över dragqueens som läser sagor för barnen och lucior som inte är blonda flickor, istället för att ta tag i problemen med stora och växande klassklyftor och utanförskap. Och larmet om hungriga barn hörs, men inte in i Rosenbad.
Koll på barnen som växer upp, adhd-tester, sköter dom sig inte så ska dom och deras familjer visas ut. Men det kallas inte övervakningssamhälle, utan vi ”måste ta tag i problemen”. Ofta är åtgärderna fel enligt experter och polisen.
Men det finns så många experter, säger vår statsministerexpert.
I övrigt är vi övervakade till max av techjättarna som följer oss som små hundar och vägleder oss i vår konsumtion av varor och kultur.
I den senaste partiledardebatten i riksdagen tyckte regeringsföreträdare att oppositionen var ogin och grinig. Annat var det när Kristersson var i opposition, med samförstånd, positivism och KU-anmälningar.
”Vår tid är nu” visar ett borgerligt samhälle med översitteri, nazism och fattigdom. Var det ett sådant vi ville ha tillbaka? Varför blev folkhemmet bara en parentes och nyliberalismen den förhärskande ideologin där allt blev till salu.
Kristersson vet svaret, det var den förra regeringen som ställde till det när de ”lade ner fullt fungerande reaktorer”.