2013 togs första kontakten då hade hon besvärats av trötthet under ett års tid. Sjukvården var informerade om att svininfluensavaccin tagits och att det fanns en oro ifall det kunde vara narkolepsi. Ingen utredning gjordes utan istället förklarades tröttheten som ”normalt med hänsyn till hennes ålder och utveckling”.
Vi har också under cirka tre års tid varit patienter på Barn-och ungdomsmottagningen och även vi har fått denna förklaring av en läkare med mångårig erfarenhet ”trötthet är normalt med tanke på ålder och utveckling”.
En fullt frisk idrottande flicka, väl fungerande i skola och sociala sammanhang med trygg familjebild blir över en natt sjuk. Huvudvärk, trötthet, värk i kroppen, yrsel och illamående. Influensa tror vi men efter cirka 14 dagar och ingen förbättring skett söker vi vård. Ett flertal undersökningar sker men man finner inget onormalt. När sjukvården inte ”orkar” mer då har man en psykisk sjukdom… Blir skickad till psykolog som efter första besöket ställer frågan ”vad gör du här?” Det vill säga det fanns inga indikationer på psykisk sjukdom.
Vi fick många gånger höra av läkaren ”Det kommer att bli bra – men jag kan inte säga när”.
Vår motfråga blir då: Om du inte vet VAD som är fel HUR kan du då veta att det kommer att bli bra?
Vi fick också vid upprepade tillfällen till oss att Visby lasarett har mycket goda och täta kollegie-kontakter, både i och utanför Sverige och att de alltid har den senaste kunskapen. Dock fick vi inte vid något besökstillfälle uppfattningen att någon ny metod eller tankesätt användes.
Kommer du med egna ”inputs” vad gäller undersökningar, behandlingar eller ifrågasätter så betraktas du som besvärlig och risken är stor att läkaren gör en orosanmälan.
Efter 7,5 år pågår fortfarande sjukdomen/besvären/tillståndet, bland annat huvudvärk under dygnets alla timmar.
Vad hjälper det att Visby lasarett har den senaste kunskapen om man inte har viljan att försöka hitta orsaken.