”Kvinnmäss lake gär böindar spake.” Så skriver Anna Kajsa Hallgard i Årets gång om den här tiden. Den 2 februari är det Kyndelsmäss och då väntade man omslag i vädret. Med töväder kunde man inte köra i skogen, man fick sitta hemma. På Gotland hette dagen Kvinnmäss, det vill säga Jungfru Marie kyrkogångsdag.
Det var vädret och den gamla katolska helgonkalendern som bestämde liv och arbete för våra förfäder. För den här tiden gällde också: ”Nård blåme jär sunn tåi, u sunn blåme jär nård snåi.” Här gäller att kolla om det är blått på himlen i norr eller i söder.
Lite mer läsövning: ”Har de vart a snarv kyld u man en kväld ser att de bleir stjännteit, da vait man att kyldi jär yvar, att de bleir bleidvädar.”
Fast: ”Gamle märkar slar aldri in nå för teiden”.