Senast den 2 juli skrev vi tillsammans med Gasum och Arla en debattartikel i Dagens industri för att uppmärksamma behovet av stöd för biogasproduktion.
Att investera i nya fartyg kräver framförhållning. Om vi beställer ett fartyg i dag tar det 3-5 år innan vi har det i trafik. Det kräver att vi redan nu kan säkerställa att den tekniken vi satsar på är den bästa även framåt. 2014 beställde vi två nya fartyg som sattes i trafik 2019 och 2020. De är designade för att drivas med gas, till en början naturgas och sedermera biogas. Dessa drivmedel gör att utsläppen av koldioxid, svavel, kväveoxider och partiklar minskar väsentligt jämfört med kol och olja.
Vid förbränning av gas i marina motorer uppstår ett metanläckage. För landfordon finns katalysatorer som renar utsläppen, och det forskas för att detta också ska bli verklighet även till sjöss. Vi tittar på detta genom Gotland Tech Development och med vår motortillverkare Wärtsilä.
I februari började vi som första stora passagerarrederi med en storskalig inblandning av biogas, 10 procent. Det är ett första steg för att successivt öka inblandningen. Men det finns fortfarande bromsklossar.
För det första saknas det än så länge tillräckligt med produktion i Sverige. Produktionen har mellan 2015-2019 ökat med 9 procent, trots att användningen fördubblats under samma period. Det innebär att det inte finns en tillräcklig mängd biogas för att tillgodose storskaligt behov från maritima sektorn.
För det andra är priset för fossilfria bränslen i nuläget avsevärt högre än för fossila. Kostnaden för att köra på biogas är nästintill det dubbla jämfört med naturgas genom en certifierad blandning. Med ökad produktion finns det möjlighet för lägre kostnader. Vi fortsätter att arbeta kontinuerligt och ihärdigt för att kunna öka mängden biogas för varje år. För precis som författaren skriver tror vi att det är den bästa vägen för en hållbar Gotlandstrafik.
I debatten förekommer också ett argument om längre överfartstider för att minska utsläppen. I många fall är dessa besparingar överdrivna. Våra beräkningar visar att en halvtimmes längre överfart på norra linjen, med en hastighet på 23 knop innebär en bränslebesparing om 21 procent. Men det skulle också innebära ett behov av ett tredje fartyg under högsäsong.
Precis som många gotlänningar i dag efterfrågar, är vi övertygade om att Gotland behöver fortsätta att vara nära fastlandet – inte flyttas längre bort.