Tidigare utgjorde arbetarklassen med dess politiska gren den progressiva kraften i samhället (ibland tillsammans med liberalerna). Rösträtten erövrades, Saltsjöbadsavtalet, allmän sjukförsäkring och dito barnbidrag, 70-talets reformer för demokratisering av arbetslivet, studieledighetslagen – ofta med motstånd från borgerligheten. Klassmedvetenheten var stark. Man visste vilka som företrädde de egna intressena.
Så ser det inte ut i dag. Inom LO-kollektivet är det nästan lika många som röstar med SD som med S.
På 50-talet när kvinnorna var hemmafruar röstade de borgerligt eftersom de var beroende av sina arbetande mäns inkomster med låga skatter. När sedan välfärdsstaten etablerades med hjälp av den växande kvinnliga frigörelsen, socialförsäkringssystemet reformerades, förskolan etablerades övertog kvinnorna den progressiva kraften och så ser det ut i dag. Kvinnor röstar rött och män blått.
Förutom den könsspecifika förändringen spelar även utbildningsbakgrund in (kvinnor är dessutom mer välutbildade än män).
I dag har klyftorna i samhället kraftigt fördjupats i den högervåg som svept över landet de senaste decennierna. Tidigare var arbetaren och den lägre tjänstemannen fast rotad i sin klasståndpunkt utan att behöva fördjupa sig i teoretiska studier. I dag med det överflöd av information som bland annat sociala medier erbjuder med algoritmstyrd propaganda är det inte lika rätt att orientera sig i samhällsdebatten. Att kritiskt granska och analysera texter och uttalanden och värdera information är något man lär sig i organiserad utbildning (men kan naturligtvis även förvärvas på annat sätt).
Saknar man den bakgrunden och samtidigt har en svag klassmedvetenhet är man ofta ett lätt byte för högerextrema krafter som utger sig för att vara arbetarklassens företrädare trots att de glatt krokar arm med överklassens och den högre medelklassens representanter. Mycket har sin bakgrund i invandringen som gjort det lätt att skylla alla upplevda orättvisor på migrationen. Ett välfungerande välfärdssamhälle hade underlättat integrationen betydligt. En klimatpolitik som omfördelar bördorna så att de mindre besuttna drabbas minst behövs. Den salongsfähiga högern understödjer extremismen genom att tävla i repressiva åtgärder och att bagatellisera klimathotet. All kunskap säger att det inte hjälper men vad betyder det när man kan vinna röster.