Insändare: Gemenskap ger bättre hälsa

När jag gick på mellanstadiet längtade jag efter att bli pensionär. Jag tyckte att pensionärer gjorde så mycket bra med sina dagar: de reste, de var ute i naturen och hade härliga fritidsintressen. De hade även svar på alla frågor jag ställde och de umgicks med varandra, skrattade och verkade ha fin samhörighet.
Det var nog så att jag träffade pensionärer som hade god hälsa och möjlighet att vara ute och röra på sig, och de gav mig en känsla av att det stadiet i livet är fantastiskt.

Det är på tiden att vi slutar att klumpa ihop alla pensionärer som en enhetlig grupp. I media framträder ofta en bild av en ansiktslös person som kutryggigt tar sig fram med en rullator.
Vi är individer genom livets alla stadier, med olika intressen och egenheter och det upphör inte när man når pensionsåldern. Vi har ett behov av att känna samhörighet, från det att vi är små barn och hela livet igenom.
Minnena av hur jag som barn upplevde äldre väcktes till liv när jag för några veckor sedan träffade Pensionärsrådet. De diskuterade bland annat hur pensionärer ofta klumpas ihop till en anonym grupp som inte längre har några ambitioner eller aptit på livet. De berättade att många söker ett sammanhang, men när de inte hittar rätt i vårdapparaten blir de istället alltmer isolerade.

Detta är någonting vi behöver jobba förebyggande med, i livets alla skeden. Genom ett bra samarbete mellan sjukvård, friskvård och föreningsliv kommer vi kunna hjälpa människor till gemenskap och hälsosammare liv.
En viktig punkt i Liberalernas valprogram är att vi vill skapa anläggningar och aktiviteter som bidrar till en hälsofrämjande livsstil. Det är viktigt att ge extra prioritet till vissa grupper, som tillungdomar över 12 år (särskilt flickor) och personer i åldrarna 65-75 år.
När jag går i pension om 30 år vill jag ha möjlighet att vara delaktig i fritidsintressen och samhällsfrågor, så att jag kan fortsätta att träffa gamla och nya vänner och känna den samhörighet som är livsviktig.