Insändare: God jul och gott nytt år, DG!

På handelsgymnasiet i Strängnäs i slutet på 60-talet fick jag lära mig att företag prisdifferentierar för maximal vinst. Viktig faktor är då priskänsligheten på marknaden. Har man möjlighet att segmentera kundunderlaget efter priskänslighet har man kommit en bra bit mot ökad lönsamhet.
Företagen måste dock ta hänsyn till intressenterna. Förutom ägare, ledare, personal och kunder fanns även omvärlden i intressentmodellen. Samhället. Miljön där företaget opererar. Anseendet.

Anseendet såg som viktigt då, men det var över 50 år sedan. Nu är det säkert bortplockat. Ingen tror ändå annat om storföretagen än att de vinstmaximerar. Skoningslöst.
Ta Destination Gotland till exempel. Personresorna. Militären har nog nära noll i priskänsligt. Därefter kommer bofasta som endast har flyget som alternativ till sjöresorna. (Man kan undra varför bolaget inte utnyttjat sin monopolsituation bättre tidigare.) Men i segmentet besökande varierar priskänsligt stort.

Besökande med sommarstuga får antigen sälja eller slanta upp. Eller söka mindre attraktiv avgångar. 
Mindre attraktiva avgångar gäller även besökande som av olika anledning vill till just Gotland. Eller slanta upp. Eller vänta in Pigge.
Gruppen som obehindrat har råd att betala höga biljettpriser men som tycker att de får mer för pengarna med någon annan resa måste var DGs stora huvudvärk. Mer reklam? Lyxhytter? Östersjöbordet?

Avtalet med staten ger tydligen DG mycket mer fria händer med prissättningen än vi trodde. Extra förmåner för bofasta som måste åka med båtarna har alltså inte kommit med. I gymnasiet fick vi lära oss pacta sunt servanda eller att avtal ska hållas, och det tycks staten hålla sig till. Vid just avtalsskrivandet fanns ju annars tillfälle om den ville annorlunda.
Hur skickligt DG lyckats med sina olika strategier ser vi först i årsbokslutet. Vi önskar dem en riktig stor, fet vinst. På något sätt ha ju vi, boende och företag på Gotland, del i den.