Alla människor flyttar till Stockholm. Unga vuxna lämnar ön och utslagna människor lämnas kvar i det gamla landet. Jag själv lämnade Gotland för fastlandet för några år sedan eftersom det fanns ingenting för mig gällande jobb och bostad. I Stockholm är allt möjligt. Här finns makten, härligheten, idrotten och Stureplan.
Gotland är inte rosornas Ö utan en skräpyta som ekonomiprofessorn Kjell A Nordström uttryckte i massmedia för fem år sedan. I Stockholm bor rika och kända människor som dessutom äger sommarstugor på ön. I Stockholm bor kungafamiljen. Men så fort man kliver av Tunnelbanan så möts man av Dr Alban och Peter Jihde på perrongen. I Stockholm träffar man ministrar, höga chefer och sociala medier influensers som äter lunch och spela squash. I Stockholm är det lätt att nästla sig i värmen.
Men på Gotland finns bara ett härbärge och för mycket jantelag. Inga snälla tanter och farbröder i polotröja som ser vem man är egentligen och erbjuder några miljoner för att utveckla idén man just klottrat ner på en skrynklig servett. I Stockholm kastar de visitkort efter en. Här är det ring inte oss, vi ringer dig. På Gotland är det ÄR DET KALLT och regnar nästan alltid. Ingen bryr sig om barn och ungdomarnas framtid. Vi har låg arbetslöshet, men ingen tar jobben på grund av bostadsbrist. Men vi har kultur att erbjuda i form av Stockholmsveckan på Kallis på sommaren.
Skulle tro att antalet genuint kulturintresserade på Gotland uppgår till cirka 300 personer. På Gotland går folk sällan ut överhuvudtaget. Ibland ser man någon stålsätta sig mot vädret och rusa över till Coop för att köpa middag eller kryssa mellan regnpölarna bort till McDonalds, annars är det dött och kallt som en överkörd katt.
Ibland misstänker jag att politikerna har lagt nåt lugnande i dricksvattnet. Inte av elakhet utan bara för att det blir bäst så. För allas trevnad. Kanske är det en del av Gotlandsöverenskommelsen? Gotland är en skräpyta med neddragna busslinjer, försämrade färjeturer och gnälliga bönder. Men Stockholm vågar man. Där finns det både Pridefestivalen och Astrid Lindgrens museum. Där träffas folk på krogen över en bit rådjurssadel och bara myser. Men det är klart det finns Tofta, Stora Torget i Visby och Fårö och såna ställen ska vi vara rädda om.
I Stockholm är alla så vänliga och glada mot gotlänningar och tycker att vi är trevliga. Men på Gotland är gotlänningarna otrevliga och trycker ner turisterna på sommaren. Var i helvete är det fel på gotlänningar?