Som uppväxt på Gotland och numer boende på Mälaröarna utanför Stockholm ser jag nu en oåterkallelig förstörelse som sker parallellt och beroende av varandra i två av Sveriges mest unika miljöer. Bygget av det som tidigare hette Västerled, nu omdöpt till Förbifart Stockholm av någon smart PR-byrå, pågår för fullt och man spränger tunnlar, bygger avgastorn och mångfiliga vägar under och runt Mälaren.
Ett bygge som kantats av förseningar, skandaler, ofantliga kostnader och inte minst en enorm miljöpåverkan. Vatten läcker nu in i tunnlarna genom det porösa berget, trots att man fyllt väggarna med enorma mängder cement från Gotland. Experter och myndigheter varnar nu för att grundvattnet och Mälaren kan påverkas då man försöker täta med polyuretan.
Man gräver alltså ut tunnlar under Sveriges huvudstads dricksvattenreserv, tätar utan framgång med cement från en ö där den storskaliga kalkbrytningen riskerar öns vattenförsörjning, förgiftar närmiljön runt Slite och industrin (Cementa) är en av landets värsta utsläppare av klimatförstörande koldioxid.
Det stora monsterbygget under och runt Mälaren känns så fruktansvärt otidsenligt, vilket det också är då det började planeras för flera decennier sedan.
Forskning visar att fler vägar leder till mer trafik. Även om framtidens bil körs på el så är det ändå inte hållbart att vi ska bygga ännu fler bilar och vägar. Resurserna räcker helt enkelt inte.
Kalkstenen på Gotland må vara av fantastisk kvalitet och nödvändig för pågående byggen runt om i Sverige just nu. Men den kommer ju ta slut! Med den fart som det planeras att brytas nu är det till och med inom en överskådlig tid?
Argumenten att industrin ger jobb är inte heller hållbart. Det är samma logik som att låta torskfisket pågå oreglerat för att fiskarna måste ha kvar sina jobb.
Åtgärderna som krävs är radikala men helt nödvändiga: Sätt stopp för klimatförstörande infrastrukturprojekt. Lägg resurser på att ta fram smarta alternativa byggmaterial. Lägg ner den storskaliga kalkstensbrytningen på Gotland. Bygg ut kollektivtrafiken i storstäderna för att få folk att åka mindre bil.
Vi behöver modiga, ansvarstagande politiker från lokal nivå och uppåt som vågar stå för de fina orden om att ta klimatförändringar och miljöförstörelsen på allvar. Som kan se och förklara helheten och ta de tuffa politiska besluten som kortsiktigt är svåra. Men de enda rätta.