Gotlands skogar är viktiga för regional utveckling

Nästan halva Gotlands yta utgörs av skogsmark. Öns skogar är en viktig resurs för en fortsatt hållbar regional utveckling.

"Kvalitetsegenskaperna hos den gotländska furan skiljer sig från fastlandets genom högre densitet"

"Kvalitetsegenskaperna hos den gotländska furan skiljer sig från fastlandets genom högre densitet"

Foto: David Skoog/arkiv

Insändare2022-08-10 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

 Växande skogar ger bland annat råvara till lokal träförädling, är arena för friluftsliv och besöksnäring, binder koldioxid och främjar biologisk mångfald. Gotlands skogar är på många sätt unika!


Tallen är det helt dominerande trädslaget på Gotland, vilket gör att fastlandets problem med granbarkborrar inte finns i samma utsträckning här. Öns skogar består till 70% av tall. Pollenanalyser visar att tallen dominerat på ön i 10 000 år. Tallen har alltid varit stark, den har klarat varma och kalla perioder, torka och väta - bra träd för våra förutsättningar. Gran (17%) och löv (13%) bidrar till viktig variation. Andelen äldre skog på Gotland är relativt hög. Ca 33% är över 100 år och andelen äldre skog har ökat under hela 1900-talet.


Kvalitetsegenskaperna hos den gotländska furan skiljer sig från fastlandets genom högre densitet och högre halter av s k extraktivämnen (hartsämnen mm). ”Gotländskt kärnvirke” är ett välkänt begrepp och används för att beskriva den ”feta” furun som lämpar sig väl till fönster, dörrar och utomhuspanel. Alm och ask är efterfrågade träslag bland öns snickerier.


Skogsbruket är småskaligt. Medelarealen för en gotländsk skogsfastighet är ca 35 ha. Stora bolagsskogar saknas helt. Närmare 83% av skogsmarken ägs av enskilda skogsägare (genomsnitt riket: 47%). Öns ca 4 000 skogsägare bidrar till ett mångfaldigt skogsbrukande. Även träindustrin är relativt småskalig. På ön finns idag ett industriellt sågverk, ca 15-20 aktiva småsågar och ett 30-tal snickerier. Ett lokalt sågverk som försörjs med lokalt virke är en förutsättning för lokal träförädling.


Vi har idag gott om skog på ön och tillväxten på ca 420 000 m3/år är väsentligt högre än vad som årligen avverkas. Så har det inte alltid varit. På 1600-talet började kalkbränningen, och senare sågverksamheten, växa på allvar. Det krävdes stora mängder ved och timmer och skogarna skövlades. År 1894, när skogstillståndet var katastrofalt, kom en lag gällande Gotland om återplantering vid avverkning och förbud mot avverkning i ung och klen skog.

Under drygt 100 år har skogsbestånden långsamt byggts upp. Öns ”skogshistoria” och naturliga förutsättningar skiljer sig på många sätt från fastlandets. För att ta vara på de gotländska skogarnas verkliga potential behöver vi ytterligare stärka samarbete och dialog mellan olika regionala aktörer.