Visst tänker vi oss att de som brukar jorden också bor i trakten? Så har det väl alltid varit på Gotland. Men hur är det i dag? Hoburgs hembygdsförening undersökte den saken. Ska den verka för kunskap om bygden kan det väl vara klokt att känna till en så grundläggande fråga.
Det visade sig att en ansenlig del av odlingsmarkerna ägs av andra är de som brukar dessa. Vad innebär det för möjligheterna till långsiktig och trygg försörjning? Vilka konsekvenser har det för sammanhållningen i bygden?
Hembygdsföreningen bjöd in politiker till Bottarvegården för att samtala om dessa frågor. Men det ville politikerna inte tala om. Istället kritiserade de föreningen för att den tagit reda på fakta om jordägandet för sådant skapar motsättningar, menade politikerna.
I GT (28 augusti) räknar en av dem, Anna Hrdlicka (L), upp en rad saker som föreningen också borde ha undersökt: hur har ägarna förvärvat markerna, varför de äger dessa och så vidare. Visst kan man undersöka många saker, men det fick politikerna att inte se skogen för alla träd de räknade upp när de skulle tillrättavisa Hoburgs hembygdsförening.
Politikerna missade möjligheten att eftertänksamt samtala om vad det innebär att en stor andel av markerna ägs av andra än de som brukar den. Vid mötet på Bottarvegården redogjorde gräsrötter på Storsudret för en fråga som var viktig för dem. Politikerna svarade med att mästra dem istället för att lyssna.
Hembygdsrörelsen är stor på Gotland. Nog är det sällsamt att politikerna visade sig tondöva när Hoburgs hembygdsförening tog upp en fråga som engagerat många av dess medlemmar.