Pa en gard hadd di tråttne pa tåmtn. Man bisläutede si för ti gleid fran gardn.
Men allting måst packes pa en dag mens tåmtn sivde. Ei fyst gröininggi gynnede man ti last bohage pa vagnar, u just förrn soli gick ner kåired hail karavan’n av vagnar äut ginum gatgrindi.
När man passered astugardn sto folki där u gräinede. Ingen försto varför förrn di keiked pa seist vagn’n. Ör a tunne stack tåmtens häud upp, han vinked me sein läu’u roped: Idag flyttar vör! Idag flyttar vör!