På Gotland pågår – igen – en debatt om turismens konsekvenser. Det är hög tid. Under de senaste decennierna har turismen i världen ökat i raketfart, till omkring två miljarder internationella turister årligen och många gånger fler inhemska. Alltfler destinationer menar att taket är nått och inför begränsningar för turism, till förmån för lokalbefolkningen och miljön.
En oro handlar förstås om turistandets klimateffekter. Men det finns fler anledningar till oro, inte minst på öar. Räcker vattnet, maten, energin, själva livsutrymmet till när befolkningen ökar tjugofalt eller femtiofalt under några sommarmånader? Vad händer med det lokala livet när turistorternas stadskärnor står tomma i väntan på besökare och de fastboende tvingas flytta? Ökad segregation och akut bostadsbrist är ett resultat som små turistorter som Visby delar med storstäder som Berlin, Barcelona och New York.
Att resa, besöka och besökas är nödvändigt. Kultur och samhälle vilar på resultaten av mänskliga möten. Men samtidigt utmanar det ständigt ökande antalet besökare hela samhällens sociala, kulturella och ekologiska system. Medan turismen göder världens ekonomier, förbrukar den samtidigt en allt större del av jordens resurser. Frågan vi behöver ställa oss är hur vi som besökare och besökta kan möjliggöra hållbara besök.
Utan tvekan är turism viktig för lokal ekonomi. Men det ger inte fribiljett till fortsatt miljöförstöring och exploatering av platser och deras invånare, eller till att slippa stå för konsekvenserna. Gotland är inget undantag. Också här behöver massturism minska till förmån för mer hållbara besök. I en sådan omställning har turistnäringen ett särskilt ansvar.
Om det ska vara möjligt att också i fortsättningen besöka människor på platser dit vi inte är inbjudna eller ens önskade, så behöver turistnäringen och alla vi turister ställa om från dagens ”business as usual” till hållbara besök. Det är dags att engagera oss i dialoger mellan besökare och besökta, för att kunna bygga sociala kontrakt som reglerar rättigheter och skyldigheter, ömsesidigt erkännande och respekt. Är det ens möjligt?
Ett exempel är den lilla örepubliken Palau i Stilla Havet. Dit är besökare välkomna, men inte massturism, charterbolag, kryssningsbåtar. För att få visum behöver du skriva under ett löfte i ditt pass, som kort och poetiskt sammanfattar vad hållbara besök kan innebära: att bevara, att skydda, att gå med lätta steg och att inte lämna några kvarvarande fotspår.