Länge levde jag i tron, att den kyrkliga sfären kännetecknades av fridfulla sinnen utan prestigetänkande och med strävan efter andlig gemenskap. Detta framstod som något självklart eftersom man tjänade en oändligt god Gud som från sin höga position till och med kunde se ifall man gick omkring med mörka och ondskefulla tankar. Om man mot all förmodan skulle hamna i delo med någon så avvärjdes alla komplikationer genom att både faktiskt och bildligt vända andra kinden till. Trodde man alltså!
Men trots alla regler i både budord och katekes så har sanningen visat sig vara den, att Herrens många tjänare ofta är sådana som råkar i luven på varandra. Istället för att jobba på att försöka lotsa så många som möjligt genom pärleporten hemfaller man till gräl. Om vad?
I Visby domkyrkoförsamling medförde grälen att domprosten Mats Hermansson fick sparken.
Trots att han, vad man kan förstå, visade kristlig medkänsla tillexempel för människor som drabbats av jordbävning eller tsunami. Han sände då upp böner om förbarmande med de många drabbade. Sålunda gjorde han också en insats för alla flyktingar i världen genom att stänga in sig i domkyrkan en vecka, uppsända böner och matvägra (så kallad fasta). Möjligtvis knaprade han på någon enstaka oblat.
Resultaten av sådana åtgärder redovisades emellertid aldrig.
Emellertid är ju inte kristen tro det samma som logik. Annars skulle Hermansson förstås ha sänt bönerna i förväg och uppmanat den allsmäktige att ställa in både jordbävningar och tsunami eftersom han ju har makt även till detta. Och oändligt god som han är.
De återkommande grälen vet väl inte så många alla detaljerna och orsakerna kring. Några tvister om löner och förmåner kan det i alla fall näppeligen vara. Jämfört med Paulus tillexempel har ju biskopar, domprostar och kyrkoherdar rent furstligt betalt. Fast "fattigdomen adlar människan" som en biskop lät förkunna från sitt residens. Och att man inte kan tjäna både Gud och Mammon.
En av våra biskopar var känd som en magnifik förkunnare med Ordet i sin makt. En jordnära gute kommenterade hans förmågor på sitt mera jordnära sätt: "Da biskopen läggar pa gussnådelitonen, da jär de int för näpet ti va djävul".