Gotlands nationalsport är/var varpa. När jag växte upp på 50-60 talet kastades det varpa lite överallt på gårdarna från norr till söder på Gotland. Orienterarna kastade varpa som avkoppling på kvällarna under femdagars på fastlandet. Men hur är det nu för tiden? Ja, orienterarna kastar i vilket fall som helst inte varpa efter dagsetapperna i skogen.
I GT den 14 december 2022 skrivs det bland annat om bakslag och svalt intresse för varpan. Det är kris i varpan och sporten har förlorat sin bredd. Varpan har det tufft och det finns fortfarande ingen arrangör för SM i lagkula, individuell kula och centimeter i sommar. Det har varit en stor nedgång i bra många år, med mera.
Kommer varpan att överleva? Jag hoppas verkligen det! Sporten verkar vara spännande, utmanande och rolig. Och den sker oftast utomhus vilket är en stor fördel. Vad är då anledningen till nedgången av antalet varpakastare? Är det en ledarfråga? Eller?
Många entusiastiska människor spelar boule eller bowling. Även de verkar ha väldigt roligt. Dessa sporter handlar ju också om att kasta iväg något mot ett mål.
Går det att få igång ett kontinuerligt samarbete mellan varpa, boule och bowling?
Hur ser den uppsökande verksamheten ut i skolorna? Finns det överhuvudtaget någon sådan för att främja återväxten? Mina barnbarn i årskurserna 2, 5 och 9 har än så länge inte fått någon varpaundervisning i skolan. Hon i tvåan vet inte ens vad varpa är för sorts sport. De andra två i femman och i nian provade på det under Idrottens dag i Almedalsveckan 2016.
Finns det några risker med varpa?
Fram för nya fräscha idéer!
Rädda och bevara Gotlands nationalsport!