En halv miljon svenskar lever med sköldkörtelsjukdom. Underfunktion i sköldkörteln, hypotyreos, är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna i Sverige och kräver oftast livslång behandling. Vanliga symptom är trötthet, minnesproblem, värk och infertilitet.
Många mår fortfarande dåligt, trots medicinering. Och kanske är det inte så konstigt: Behandlingarna inom sköldkörtelvården är från 50-talet och den forskning och de antaganden som man i huvudsak stödjer sig på är från 70-talet.
Bristen på nationell samordning är förstås i första hand en stor nackdel för den som är sjuk. Men att det saknas tydliga riktlinjer baserade på aktuell forskning försvårar också för behandlande läkare inom primärvården, som ofta är de som möter patienterna.
I praktiken blir konsekvensen en godtycklig vård som beror på hur uppdaterad och engagerad den behandlande primärvårdsläkaren är – och om hen har tid. Det kunskapsstöd för primärvården som finns ger endast en kortfattad vägledning och kan inte ersätta ett nationellt vårdprogram.
Sköldkörteln tillverkar livsviktiga hormoner. Det är tyvärr inte så enkelt som att en sjuk sköldkörtel fullt ut kan kompenseras med en daglig läkemedelsdos och så är allt bra. Just därför är det så viktigt att se till att förutsättningarna för både patienter och läkare är så goda som möjligt.
Vi vill därför lyfta vikten av ett nationellt omtag med riktlinjer, vårdprogram och kvalitetsregister. Detta skulle bidra till en jämlikare vård, minska lidandet hos drabbade, underlätta läkarnas arbete och bespara samhället stora kostnader.
Inom andra stora folksjukdomar, som hjärtsjukdom och diabetes, är detta en självklarhet sedan länge. Nu är det hög tid för nationell samordning även på sköldkörtelområdet.
Hög tid för nationell samordning på sköldkörtelområdet
"Underfunktion i sköldkörteln, hypotyreos, är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna i Sverige och kräver oftast livslång behandling. Vanliga symptom är trötthet, minnesproblem, värk och infertilitet".
Foto: Yvonne Åsell / SvD / TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.