I media har vi kunnat läsa om situationen på Tingsbrogården med avvikelser och personal som säger upp sig. Katarina Hedström skrev en väldigt bra ledare den 25/1 med anledning av den personalflykt som nu sker och undrar vad det beror på att utbildade vårdpersonal som trivs med yrket ändå väljer att sluta? Hon ställer frågan: ”Är det någon som försöker dra i bromsen? Rädda allt driv som är på väg ut?” En väldigt befogad fråga.
Jag är själv en av dem som lämnat regionen efter 28 år i vårdyrket. Trots att jag trivdes med jobbet. Jag orkade inte längre då schemat inte gav någon återhämtning. Inflytandet över arbetssituationen och möjligheten att påverka var obefintlig. Tyvärr är jag inte ensam om att tycka detta och tyvärr är det inte bara från Tingsbrogården som regionens anställda flyr.
Jag har tidigare skrivit insändare i ämnet om strategiskt hållbar bemanning (SHB förkortat). Men nu om nånsin borde väl ändå alla ansvariga politiker förstå att det är schemaläggningen och sättet det görs på som är orsaken till att personal flyr vården och omsorgen?
Problemet är att regionen vill göra det lika (dåligt) för alla. Centralt styre minskar varje enhets möjlighet att påverka efter sina egna behov. Bara inom sjukvården är det såklart skillnad mellan olika vårdavdelningar på lasarettet, om de har nattpass eller inte.
De på regionen som har uppdraget med SHB styr all schemaläggning och kör över medarbetare och enhetschefer också för den delen. Det kan försvaras om man så vill med att HR gör sitt jobb. De har uppenbart ett uppdrag att schemalägga så slimmat och maximerat det bara går och precis på gränsen till vad lagen tillåter.
Men att bara jobba så blir ju uppenbart varken strategiskt eller hållbart.
När erfarna medarbetare slutar så behöver luckor fyllas och befintlig personal kallas in på övertid. Stressade och slutkörda medarbetare har gissningsvis mer sjukdagar. För att inte tala om vad personalomsättningen kostar i nyrekryteringar och inte minst för den enskilde i behov av hjälp. Både ekonomiskt men också i kraftigt försämrad kvalité.
Att äldre och sjuka blir felbehandlade eller skadar sig, som avvikelser vittnar om kostar i sjukhusvård och mänskligt lidande.
Om ansvariga politiker i socialnämnden och hälso- och sjukvårdsnämnden verkligen vill stoppa den personalflykt som råder så är det väl på sin plats att iallafall utvärdera projektet med strategiskt hållbar bemanning?
Jag hoppas att medarbetarna ges omtanke, förtroende och delaktighet igen.