På sistone har det varit en del skitsnack om hundbajs i den gotländska debatten. Såväl hundägare som hundhatare har skällt på oss som inte plockar bort efter våra fyrfota vänner.
När min vovve gjort ifrån sig brukar jag säga att ”lagt kort ligger”. Hunden väljer var den vill bajsa – och vi som kan något om hundar vet att de använder exkrement i sin kommunikation. Min hunds spillning fyller samma funktion som ett SMS för oss tvåbeningar – en annan hund luktar på det och läser ”Hej! Läget? Kram" Vem är jag att tysta min hund när den försöker prata med sina vänner? Tänk dig själv hur ensam du skulle känna dig om dina SMS hade åkt rätt ner i en svart påse.
Dessutom vill jag fråga de hundägare som gnäller och gnyr på oss andra: hur fräscht tycker ni egentligen det känns att känna på er hunds kroppsvarma avföring genom den tunna påsen? Dessutom talar jag nog inte bara för mig själv när jag säger att min vovves skit inte direkt doftar rosor, och på våra promenader skyndar vi hellre fort vidare än umgås med den odören.
Det kanske inte är skitkul för er som trampar i min hunds fekalier – men samtidigt: handlar er upprördhet helt enkelt om er negativa inställning? Om din sko blir bajsig – kan det inte lika gärna vara en god anledning att tvätta skon? Om ditt barn av någon anledning slickar eller smakar på avföringen – bra! Se det som en chans för barnet att lära sig mer om vad som är trevligt att äta och inte. Om du störs av lukten – varför inte raska på stegen och få lite härlig vardagsmotion?
Nu väcker jag kanske liv i en och annan morrare. Skit vart – jag och vovven vandrar vidare!
Hundskiten ur hundens synvinkel
Meddelande lämnat.
Foto: Johan Nilsson/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.