Hur blev det enkla så svårt?

Har nyligen genomgått en stor operation på ett sjukhus i Stockholm. Operationen var välplanerad och gick bra.

"Nu reser jag mycket i vardagen och vet hur SL fungerar i huvudstaden så grundtryggheten fanns där. Men om man inte är van med SL så är detta en skärseld".

"Nu reser jag mycket i vardagen och vet hur SL fungerar i huvudstaden så grundtryggheten fanns där. Men om man inte är van med SL så är detta en skärseld".

Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

Insändare2022-10-25 06:46
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som lekman blev jag mycket imponerad av all kompetens och alla resurser som stod till förfogande för att ingreppet kunde utföras på ett mycket professionellt sätt.

Det jag har stora synpunkter på är logistiken, för att flytta min kropp från mitt hem till sjukhuset tur och retur.
Eftersom jag behövde opereras för att öka min egen rörlighet så blev det svårt att följa regionens resepolicy – att nyttja publika kommunikationsmedel. Bara att gå till bussen gick inte. Men buss skulle det vara, sedan gå på färjan därefter gå av färjan och gå till pendeltåg. Detta fortsätter intill dess att sjukhusets entré nås. 

Därifrån gick det bra att få all hjälp för att förflytta sig mellan olika avdelningar. 

En dag efter operationen skulle allt gående och åkande göras om igen i motsatt riktning. Fast nu med färska stygn, som bara blödde lite, samt smärta efter ingreppet. Alvedon tog bort de värsta smärtorna när pendeltåget på nytt ryckte till, som tur var sprang ingen in i mig och stygnen höll. 

På färjan fick jag ekonomiplats vilket var bra för då får man sitta bland folk som kan fånga upp en om blodtrycket plötsligt faller och man inte ligger och vilar i någon hytt alldeles själv…

Så ser verkligheten ut – det är detta som du får stöd med av regionen.

Relativt långt ifrån en tjänsteresa eller reseanslutningar kring sin egen semesterresa. 

Jag är oerhört tacksam för vår fria sjukvård men när vi lägger miljarder på den så borde patientansvaret för utomläns remitterade patienter även kunna täcka resorna så att dessa blir humana och har möjlighet att individuellt anpassas. Den enskilde är stressad utan detta påslag av besvikelse och onödigt lidande. 

Nu reser jag mycket i vardagen och vet hur SL fungerar i huvudstaden så grundtryggheten fanns där. Men om man inte är van med SL så är detta en skärseld.

I det stora så kostar det inte mycket att få detta att bli bra. Låt ansvaret för patientsäkerheten vara från dörr till dörr.
Eller låt bli helt. För då får var och en beställa sin egen resa utifrån sina förutsättningar och vad man har råd med. 

Fundera gärna på hur du skulle vilja bli behandlad i en liknande situation.

Dom som jobbar med detta i regionen gör vad dom kan men det behövs mer resurser så att den sjuke inte blir mer sjuk för att ta sig till respektive från den exklusiva vården.
Dags att ge nya inriktningar från regionen.