Käre klimatförnekare, ack hur jag önskar att jag vore som du!
Så avundsjuk jag är på att du slipper klimatångest och oro för dina barns framtid, att du träget framhärdar i din starka tro på att allt är som det ska med vår kära moder jord.
Jag avundas din förmåga att bortse från otvetydig fakta om hur extremväder och värmerekord blir allt vanligare, att du har lyckats övertyga dig själv om att det ej har med mänsklig påverkan att göra, trots industrialismens – och därmed koldioxidutsläppens – intåg på 1700-talet. Kanske tror du att de bilar som far förbi, ej släpper ut någon koldioxid, för att du ej kan se det med blotta ögat? Att en galning vid namn Bolsonaro uppmuntrar till skövling av Jordens Lungor, inte spelar någon roll, för att det händer så långt ifrån dig?
Ack, hur jag önskar att jag kunde se in i ditt huvud och hjärta, och lära mig hur man förnekar det uppenbara, för att leva lycklig och ångestfri i denna olycksbådande tid.