Insändare: Hur mycket regn behövs innan Ulf Kristersson vaknar?

Vi behöver inte längre “lita på vetenskapen” för att förstå det som nu händer. Fråga svenska jordbrukare, någon av alla de turister som var på Rhodos i sommar eller alla som fått sin källare översvämmad. Klimatförändringarna – eller rättare sagt: klimatkrisen – är inte längre ett hot i framtiden. Klimatkrisen sker här och nu. 
För att möta denna kris är det allra viktigast att vi, så snabbt vi bara kan, drastiskt minskar våra utsläpp. Tvärtemot vad vetenskapen tydligt kräver har regeringen, med berått mod, drivit igenom en politik som leder till kraftigt ökade utsläpp – vilka innebär ett enormt hot mot allas säkerhet och välfärd. 

Problemen med regeringens klimatpolitik slutar dock inte där. I takt med att klimatkrisen slår med ökad kraft mot Sverige blir också bristerna i vår klimatanpassning allt tydligare. Dessa brister har under regeringens första tio månader vid makten ytterligare förvärrats, man har nämligen valt att skära ned 140 miljoner på klimatanpassningsåtgärder – dels 40 miljoner på ett allmänt anslag för klimatanpassning och dels 100 miljoner på ett särskilt årligt anslag för ras- och skredsäkring längs Göta älv.
S-MP-regeringen tillsatte ett nationellt expertråd för klimatanpassning med syfte att granska regeringens politik och komma med förslag som förbättrar Sveriges beredskap inför klimatkrisens konsekvenser. Budskapet från rådet är tydligt. Stöden till anpassningsåtgärder måste bli större och vara långsiktigt. 

Den ryckighet som präglat politiken inom detta område den senaste tiden – där satsningar som S-MP-regeringen genomfört tas bort så fort högern får igenom sina budgetar – har varit extremt skadlig och gör att vi nu står sämre rustade inför kommande tider. På grund av den nuvarande regeringens politik står Sverige ännu sämre rustat inför klimatkrisens katastrofala konsekvenser. I praktiken innebär regeringens nedskärningar att ansvaret för klimatkrisen läggs över på regioner, kommuner och privatpersoner. Det är inte rimligt.

Vi pratar alltså om återkommande problem med förstörd egendom. Matproduktion och svenska lantbrukares försörjning som uteblir på grund av dåliga skördar. Människors försämrade hälsa och, i värsta fall, lidande och död. Det är enorma problem vi står inför, problem som endast har politiska lösningar. För alla utom Ulf Kristersson och hans ministrar är det självklart att det är regeringen som måste ta det yttersta ansvaret. 
Hur mycket vatten ska behöva rinna över broarna innan Ulf Kristersson vaknar?