Söndagen den 26 september 2021 åkte jag med min MC i Digerhuvuds naturreservat.
Kanterna på den belagda vägen som gjordes någon gång under senare delen av 1980-talet är så sönderkörda så att vägen är cirka 0,5 meter smalare än den var från början. Det värsta är att i innerkurvorna finns jättestora så kallade potthål. Kommer ett framhjul på bil ner i ett sådant är risken stor att framvagnen förstörs och fordonet måste bärgas därifrån. Det värsta som skulle kunna inträffa är att en MC vid ett möte med bil kommer ner i sådant potthål som kan vara upp till 20 centimeter djupt.
Enligt skötselplanen för Digerhuvud naturreservat står att syftet är att säkerställa området från förslitning. Detta borde väl gälla både väg och natur? Som det är nu så är både vägen och naturen utanför vägen slitna till max.
Det står även att målsättningen är att bevara området öppet och obevuxet, men man låter området förslyas.
Det står även att för göra så liten skada som möjligt ska vägen var så diskret som möjligt, men kunna ta emot både bil och busstrafik och vara dubbelriktad. Det står också att den huvudsakliga färdriktningen ska vara från Lauterhorn mot Bondans träsk. Bredden på vägen ska dock vara 3,5 meter under förutsättning att ska finnas mötesplatser på ett inbördes avstånd om 200 meter och fri sikt ska finnas mellan mötesplatserna.
Detta beslut är taget 1976-05-03 men tiderna förändras och har blivit annorlunda än på 1970-talet. Bilarna mångdubblats och har blivit större, husbilar samt bussarna större och de flesta av dessa har boggiehjul. Allt detta medför att slitaget har blivit mer än dubbelt så stort i dag än på 1970-talet.