Den senaste tiden har vi i medierna sett en splittrad syn på distansarbete, hybridarbete eller det som vi väljer att kalla “det nya arbetslivet”. Allt från att arbetsgivare ger sina medarbetare full frihet att jobba varifrån de vill till de som kräver total närvaro på kontoret.
Lika olika är medarbetarna. Det finns anställda som gärna jobbar hemifrån och de finns de som gärna jobbar på kontoret.
Oavsett vad man föredrar, både som arbetsgivare och medarbetare, står det klart att det inte finns en universallösning som passar alla arbetsplatser eller alla anställda.
Arbetsgivare som kräver närvaro, helt eller till största delen, riskerar att förlora kompetens när medarbetare söker sig till mer flexibla arbetsplatser. Detsamma gäller arbetsgivare som valt att minska kontorsytorna så mycket att de medarbetare som vill jobba på kontoret inte längre får plats. Eller de som inte utformat kontoret för att passa nya hybrida arbetssätt.
Vinnare blir arbetsgivare som i tät dialog med fackliga representanter kommer överens om vad som passar varje arbetsplats verksamhet och dess medarbetare bäst. Resultatet är sällan siffersatta arbetsdagar på jobbet, utan snarare vilka arbetsuppgifter som lämpar sig bäst för kontoret.
Men kontorsmiljön måste också utformas så att ingen känner sig tvingad att jobba hemifrån för att få jobba ostört.
Kontoret måste vara en plats för alla och för alla arbetsuppgifter, där möjligheten ges att jobba på distans. Först då kan varje medarbetare bidra till arbetsplatsens utveckling på bästa sätt.