Hyresgästen lever miljonärsliv

Det är ständigt klagande i tidningarna om att hyresgäster har för höga hyror. Men de har en bekväm tillvaro där andra ordnar mycket.

Hyresgästen har en bekväm tillvaro.

Hyresgästen har en bekväm tillvaro.

Foto: Martina Holmberg / TT

Insändare2021-12-20 07:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Fastighetsbolagets anställda skottar snö för hyresgästen. Sköter halkbekämpning. Städar trapphuset. Målar om i både trapphus och lägenheter. De anställda putsar fönster i allmänna utrymmen. Nu till och med så sköter fastighetsbolaget byte av batteri i brandvarnaren. Anställda sköter planteringar och gräsklippning. Så fort kyl/frys krånglar så kommer anställda till hjälp och reparerar eller byter ut. De rensar i handfatets vattenlås. Anställda sköter ekonomin så alla anställa och inhyrda får betalt. Störningsjour finns, bara att rekvirera servicefolk när grannen stör. Det var några exempel på hyresgästens lyxservice. Det är självklart att hyresgästen som har tillgång dessa tjänster också får betala för dem och det ingår i hyresbelopp.

Fastighetsbolaget betalar inte bara löner de bekostar också nödvändiga verktyg, vitvaror och förbrukningsmaterial.
Att ha en stab till sin tjänst motsvarande fastighetsbolagets personal och inhyrda servicetekniker är en lyx som bara miljonärer har råd att hålla sig med. Och som lök på laxen så utgår till många personer bostadsbidrag, bidrag till att bekosta bostadsservice.

Dessutom är hyrorna subventionerade genom det svenska hyressättningssystemet. Bolaget får inte ta ut hyror som skulle behövas för att senare ha råd att renovera. Nu kommer sanningen fram när miljonprogrammets lägenheter måste grundligt renoveras. Nu framförs åsikter att staten skall skjuta till pengar för att allmännyttan skall kunna renovera. Varför fastighetsbolag och därmed hyresgäster skall få sådan subvention är obegripligt när andra typer av boenden får efter bästa förmåga bekosta renovering själva. Nu kan alla de som försvarat det svenska hyressättningssystemet, som egentligen är en form av socialbidrag, stå där med skammen.

Är jag sanningssägare eller visselblåsare? Eller en otrevlig typ som säger det många inte vill höra? Eller är jag motsvarigheten till den lille pojken i H C Andersens sedelärande berättelse om ”Kejsarens nya kläder” som sa: Han är ju naken!? I sin oskuldsfullhet sade han detta, sade det som folket såg men inte våga säga.

Jag säger att hyran är för låg.