Så många skriver om sin längtan efter kulturupplevelser. Biografer, teatrar, museer har hållit stängt under året med pandemi och risk för smittspridning. Naturligtvis mår människor inte bra av det. Hon lever inte av bröd allenast, som Jesus sa. Att sitta hemma och titta på en skärm, hur roligt är det?
Den äldsta av kulturupplevelser erbjuds dock alltjämt, men man tar inte vara på den. Att sitta i Träkumla kyrka en söndagkväll är en kulturupplevelse. Vi hör de gamla texterna läsas. Dagens text påminner om urberättelsen om folket som hungrade i öknen och mättades av ”manna” från himlen. Vad nu det var, förutom en symbol för brödet, det livsuppehållande.
I alla tider har gemenskap mellan människor uttryckts i att äta tillsammans. Den är så vacker berättelsen om folket som slog sig ner i gräset på sluttningen vid Genesarets sjö och delade på fem bröd och två fiskar. I andra översättningar står det ”havrekakor”.
Att sitta i kyrkan är en njutning i sig. Våra förfäder kunde skapa ett rum för stillhet, sinnets lyftning, bilder att fästa ögonen på. Lite dröjer kvar av de många som suttit här genom århundraden. Korets ljusprakt under julen är borta nu, men lite kvällssol lyser in.
Det sägs att den musik man lyssnar på när man är 14 år, den stannar kvar. Så blev morgonbönernas psalmsång i skolan kvar hos mig, fast jag inte kan sjunga själv. Men vår kantor Linnea kan, hennes vackra röst stiger mot valven. Särskilt i den sista psalmen, när hon avstår från orgeln. Den slutar: ”Och mänskan hålla med mänskan fred.”
Det här går bra även i coronans tid. Vi är två gudstjänstdeltagare. Kyrkan rymmer några till, det är synd att så många inte vågar ta sig över den höga tröskeln in i kyrkan.