Insändare: #ILOVEVISBY @metallåtervinningen

Miljö- och byggnämnden sade förra året nej till att låta skylten stå i Almedalen då den är för stor och ”har en så tydlig baksida”. 

Det är ingen slump att skylten turnerat innerstaden och inte Värnhem, Gråbo eller Bingeby. Den riktar sig till turister, inte till stadens boende. Enligt företagarorganisationen Visby Centrum är syftet att "marknadsföra och öka kännedomen om Visby runt om i världen och därmed attrahera fler människor att besöka och upptäcka Visby och Gotland.” Idén har lånats från andra platsvarumärken som #ILoveNice, I Amsterdam och Be Berlin och är del av ett större fenomen som kallas place branding (ungefär platsmarknadsföring), myntat av reklamaren Philip Kotler på 90-talet. 

Under 70- och 80-talet hade många städers industrier flyttat utomlands i jakt på billig arbetskraft. Följden blev fallande fastighetspriser, lägre skatteintäkter och ökad brottslighet. Städer såg möjligheter i den växande turistindustrin och började tävla om storföretags investeringar och turisters feta plånböcker. Städerna skulle omstöpas för att passa tjänstesektor, upplevelseindustri och turism. 

Så, vad är baksidan? Jo, det ironiska är att place branding ofta försämrar platsen man säljer. Att marknadsföra städer går hand i hand med gentrifiering (processen där rika människor flyttar in i fattigare områden, vilket leder till att invånare med lägre inkomster tvingas flytta). Ett tydligt exempel där det skett är med det ikoniska platsvarumärket "I<3NY”. Milton Glasers välkända logotyp skulle förbättra bilden av New York och locka välbeställda turister. Kampanjen sammanföll med att staden blivit bankrutt och, efter påtryckningar av bankerna, gjort stora nedskärningar i sjukvård, skola, kollektivtrafik, polis och renhållning. 

Det är enkelt att hitta en liknande problematik på Gotland. #ILOVEVISBY-skylten utgör tillsammans med till exempel varumärket ”Magiska Gotland” ett påklistrat positivt tänkande där vi förväntas stämma in i kören – samtidigt som samhället försämras för oss som bor här. Badhus, skolor och vårdcentraler tvingas lägga ner eller privatiseras. Bostadspriserna skjuter i höjden och en omvänd ekonomi har skapats där sommargäster hyr ut sina hus till gotlänningar under de 10 månader de inte ens är här.

Jag föreslår ett nytt turnéstopp för skylten: metallåtervinningen. Vi behöver inte ett varumärke, vi behöver en bra plats att bo på.