Jag citerar regiondirektören: ”Det som vi inom regionen behöver diskutera är till exempel klassiska problem med avfallshantering. Där får vi se om vi kan få ut fler kärl och soptunnor runt om på Gotland och om vi kan öka på frekvensen i tömningarna. Men det är förstås också en ekonomisk fråga.”
Så sammanfattar Peter Lindvall hur man från regionen tacklar många gotlänningars oro över och klagomål på överhettad turism. Sommaren har bjudit på ett rekord i antalet besökande och därmed knakar det i vad ön tål då många vill göra samma saker på samma ställen vid samma tid.
Handlarna, krögarna och rumsuthyrarna jublar efter det senaste årets restriktioner och behöver fylla på bankkontot, men frågan är om övriga på ön som inte har inkomster från besökarna ska betala via skattsedeln för avigsidorna. Visserligen ökar en del service tack vare turismen, men den borde väl finansieras av besökarna, inte primärt av de bofasta?
I regionens besöksnäringspolicy nämns hållbart ofta, men konkretiseras inte, och det verkar som regionen inte förstår utmaningen i att ta emot så många samtidigt. Politikern Eva Nypelius (C) säger i princip att all turism är av godo och ökar servicen för de bofasta, och vill liksom besöknäringen inte utreda plus och minus.
Säsongsförlängning talas det om, men det vet vi sedan lång tid att det inte är genomförbart annat än marginellt, och många bofasta frågar efter plan för hur många människor ön tål under en kort period. På 90-talet gjordes ett projekt tillsammans med Mallorca och mallorcinerna som besökte Gotland blev tårögda när de såg hur jungfrulig den här ön var i jämförelse med Mallorcas massturism.
I dag närmar vi oss Mallorca med ökande kostnader och slitningar för stora delar av lokalbefolkningen som betalar överdriven infrastruktur. Kokar vi ner vad turismen i grunden handlar om är det att öka befolkningen på Gotland, att vara attraktiv och få människor att flytta hit för att öka skattekraft och minska bördan för den enskilde gotlänningen.
Kryssningstrafiken däremot ger slitage och få återkommer som presumtiva gotlänningar. Mitt förslag för att minska friktionen är att besöksnäringen organiserar en besöksavgift som hotell och campingar tar ut enbart under sommaren för ej mantalsskrivna. Avgiften skulle täcka merkostnader för V/A och sopor och återgå till skattekollektivet. Kunde Medeltidsveckan sälja biljetter framgångsrikt kan besöksnäringen också göra det. Värdet av Gotland höjs av att det finns en kostnad, att man gör rätt för sig.