Ohälsa hon så innerligt kämpat för att motverka. Jag träffade henne ibland under mitt långa yrkesliv. Hon såg och peppade människor. Mig uppmuntrade hon för det arbete jag bedrivit med föräldrar och med unga vuxna.
Under senare år har jag ofta sett henne på TV svarande på journalisters ofta aggressiva påhopp om varför vi har så stor psykisk ohälsa i landet.
Hon svarade alltid lugnt och utan att gå i försvar att vi måste öka vårt viktiga förebyggande arbete med människor. På mödra- och barnavårdscentraler, på förskolor och skolor. Hon utstrålade en tro på vad hon gjorde och gav aldrig upp.
Om vi slutar tro på människors strävan att vara goda och att det går att vända destruktiva processer blir ju livet meningslöst.
Därför blir det viktigt nu när vi går in i en valrörelse att vi inte glömmer det Ing-Marie Wieselgren stod för.
I Sverige har vi i dag en överdrivet stark tro på expertkunskap. Det är bra att det finns experter men vi får inte glömma de humanistiska och mänskliga mötena.
Det är långa köer till BUP och till ungdoms- och vuxenpsykiatrin.
Det är inte i första hand en diagnos en människa som mår dåligt behöver. Det viktiga är att personer som mår dåligt får någon som lyssnar och som finns kvar till en förbättring inträffat. Resurser till detta måste tillsättas.
Det är många som arbetar inom psykiatrin. Men resurserna räcker inte. Och vi måste återupprätta tron på det mänskliga mötet. Ing-Marie Wieselgren kämpade en alltför ensam kamp för att förbättra psykiatrivården.
Det ska vara lätt att få en tid på BUP!
Det ska finnas en fungerande ungdomspsykiatrisk verksamhet!
Det behövs platser för ensamma människor att besöka!
Politiker ta ert ansvar. Satsa på psykiatrin. Den ska vara lätt tillgänglig och de som arbetar där ska vara tillräckligt många för att kunna tillgodose behoven hos människor som är ensamma och mår dåligt.