Jag börjar le och småskratta lite när jag läser att någon ”sånär sätter kaffet på tvären” som svar på min insändare. Trodde först det var ledarskribenten på Gotlands Folkbladet som svarat, han brukar ofta börja sina ledare på liknande sätt. Som tur är har vi förtjockningsmedel till våra äldre på våra boende som behöver detta för att slippa sätta denna ädla dryck i fel strupe.
Men skämt åsido; jag förstår inte riktigt varför Jeanette Liljegren svarar som hon gör? Vilka är mina ”tveksamma antaganden, påpekanden och faktabaserade information”? Att språkbrister är ett stort problem bland anställda inom vård och omsorg har uppmärksammats till och med i stats-TV! Att prata om ”inkluderande arbetsplatser” är vackert flummigt snömos som inte betyder ett dugg när arbetet ska utföras på golvet. Då ska alla förstå varandra för att undvika tråkigheter, oavsett arbetsplats. Vi Sverigedemokrater påpekar alltid detta, så därför var det roligt att få ge beröm till de som faktiskt klarat av tröskeln att lära sig det svåra språket svenska. Och som därmed visat sig vara en tillgång i vårt samhälle. Kan det inte bara få vara så?